Just nu läser jag, oklart för vilken gång i ordningen, Arne Næss Ekologi, samhälle och livsstil: utkast till en ekosofi. Det är en bok som jag på ett märkligt sätt känner sammanfattar sådant jag instinktivt känner men inte alltid formulerat.
Om vi börjar i det stora så har det viktigaste boken gett mig en tro på känsla och värdering. Vi måste fråga oss om vad det är vi vill, på ett mycket djupt plan, innan vi kan ta ställning till enskilda sakfrågor. Förnuftet är för honom det som leder oss till rätt beslut och visar vad som är förenligt med våra djupaste värderingar och känslor. Ett förnuft utan en känslomässigt klangbotten och utan tydliga värderingar blir ihåligt. Det blir vad Næss kallar snusförnuft – sådant som är förnuftigt bara i ett mycket snävt perspektiv, men oförnuftigt sett i ett bredare, värdeperspektiv. (Begreppsparet förnuft – snusförnuft används inte i Ekologi, samhälle och livsstil utan i den mer populariserade boken livsfilosofi).
Illustration 1: luften i centrala Umeå har varit dålig under lång tid på grund av trafiken genom staden. lösningen på detta är att bygga en ringled runt staden. Det kommer möjligen minska de skadliga partiklarna i staden (vilket alltså inte är felaktigt men snusförnuftigt) men det kommer med hög sannolikhet också ge oss totalt sett mer biltransporter, mer tid för många människor på våra vägar till och från jobb och högre energiförbrukning (längre väg med högre hastighet ger mångfalt högre förbrukning).
Illustration 2: du blickar ut över ett nyligen markberett kalhygge. Det finns mycket sakliga skäl för att förorda kalhyggen framför andra former av skogsbruk (och omvänt). Det gäller ekonomisk lönsamhet men det finns också forskning som hävdar att det ger ett högre upptag av kol från atmosfären. Det finns så att säga snusförnuftiga skäl för att välja skogsbruk som innebär kalhyggen. Men är det också förnuftigt? Den bästa måttstocken för det är att känna efter hur det känns. Är det så här vi vill att världen skall vara? Är det så här vi vill att skogen ska vara? Jag vet vad jag känner. Och jag är övertygad om att frågan om vad som är förnuftigt för oss som individer och som samhälle är allt för komplex för att lämnas åt experter.
Illustration 3: Den svenska grisnäringen upplever sig ha problem. Svensk djurskyddslagstiftning är hårdare än i vissa andra länder och det sägs göra att de svenska bönderna har svårt att konkurrera. Det fick en tidigare statsministern att vilja lätta på kraven. Det låter nästan som en djurskyddsåtgärd att lätta på regelverket. Om vi inte räddar den svenska produktionen genom sänkta krav kommer den ju ersättas med utländsk med ännu lägre krav. Men det är ett exempel på Næss snusförnuft. För det är inte förenligt med våra djupare värderingar att plåga djuren mer än nödvändigt.
När jag skriver detta är det snart val och jag känner att det politiska samtalet i mycket hög grad rör sig på det snusförnuftiga planet. Det diskuteras vilka ytterligare maktmedel polisen ska få men väldigt lite vad som är ett gott samhälle. Det diskuteras olika kortsiktiga stöd till hushållen för att kompensera för stigande elpriser men vem vågar se de höga elpriserna som en möjlighet att ställa om samhället i en rimlig riktning? Vi diskuterar NATO-anslutning som vore det en teknikalitet och inte en fråga om vilka vi är och vill vara i förhållande till en ökande militarisering. I samtalet om skolan handlar det uteslutande om kunskap i mycket snäv mening och mycket lite om att fostra ansvarstagande medborgare.
Miljöpartiet, med rötter i den djupa ekologiska rörelsen, skulle kunna varit en hoppfull röst. På ett grunt plan är den politik miljöpartiet vill föra bättre än den många andra partier för fram. Mindre plastpåsar är generellt bättre än fler plastpåsar. Men var är samtalet om hur vi vill leva våra liv?
